Tarmfenomen

Hej!
Här sitter jag med blåbärssoppe fläckar på tröjan. Det var så gott så det rann över liksom:)

Idag var jag med om det igen. Ni vet när man är på påväg hem och man blir nödig och måste göra nummer två. Tex: Du är två kvarter bort och det tränger verkligen på men du håller ut, det går! Du kämpar och du kämpar. Du springer upp för trappan, låser upp dörren och slänger av dig jackan, hoppar runt överallt för att hitta nått att läsa och sen precis när du kommer in på toan så känner du att nu går det inte att hålla inne längre och precis när du lyckats dra ner byxan och nästan satt dig så bara flööödar det. Det är ALLTID så! Men tänk om jag nu skulle fått bli tvungen att vänta två sekunder extra nånstans på vägen. Röd gubbe, nån bil eller vad som helst som sinkar dig ett par sekunder. Skulle jag då ha bajsat på mig ungfär vid dörren? Eller om nått sinkade mig med två minuter, skulle jag bajsat på mig på stan?

Det måste vara nått psykiskt som styr tarmen. När hjärnan vet att det i facto är en sekund kvar till att jag sitter på toan så släpper den liksom försvarsmekanismen för att man ska skita på sig. För det kan ju verkligen inte vara så att man ALLTID är så bra att tima in det där riktigt precis hela tiden. Galet! För det har ju aldrig hänt i liknande situationer att man kommit hem men liksom känt att jag hunnit göra en massa andra grejer innan som att hänga upp jackan ordentligt eller knyta av sig skorna istället för att bara sparka av sig dem. Asså, som om man missat "timingen" genom att vara "för tidig" istället "försent". Man är alltid i tid! PRECIS i tid, inte en sekund till eller mindre.

Oroligt fenomen!

Jag ska prova en hel del under jul för jag har inte planerat annat än att äta, dricka, sova och bajsa!

Som sagt, jullov. Idag började det! Det börjar med en skön sömn med klocka på alarm för NHL hockey. Los Angeles-NY Rangers. Härligt! Tyvärr är dock Ersberg skadad så det blir ingen målvaktsduell mellan "Lunkan" och honom. Har tippat en två i matchen!

Vi ses