Kort session. Vana Tallinn tog mig hem!

Ja hörröni mina kära läsare!

Nu är det som så att Riga blev en kort session av mitt liv. Nä men vad nu då tänker ni. Det förstår jag men så är det.

Alt med Riga var så otroligt underbart, jag trivdes i staden från första sekund. Ett gott välkomnande i den mycket fina staden. Skolan var fin med mycket fint att titta på också. Inte en sekund kände jag att jag längtade hem. Inte en gnutta nervositet, den försvann helt och hållet på Arlanda faktiskt.

Vad är nu anledningen till att jag är hemma i Svea igen? Jo, det är lite pinsamt att erkänna men jag är stark i mig själv med ännu ett gott självförtroende. Skolan i Riga är helt enkelt till för eliten av ekonomielever. Jag klarade helt enkelt inte av tempot som var. Egentligen var det väl inte själva tempot direkt i sig utan att ämnet som vi gick var extremt svårt för mig. Jag satt i tcå hela dagar som ett stort frågetecken och funderade mer och mer vad jag gör här? Ska jag slita här i ett halvår och bli godkänd på typ 20 % av terminen och få bli ännu mer efter i skolan. CSN är redan efter mig som det är pga mitt tidigare sjukdomstillstånd. Jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för den risken.

Men visste jag inte att den var hård innan då? Jo det visste jag absolut och jag ska inte säga att jag inte visste att den var SÅ hård utan det var utmaningen som lockade, att jag inte bara kunde tacka nej till erbjudandet. Det kunde ju finnas en chans att det skulle kunna gå ändå. Därför gjorde jag det, tog steget över Östersjön.

Ingen är gladare än mig just nu, jag mår inte ett dugg dåligt. Jag har visat mig själv att jag kan klara av en flytt till ett konstigt land som Lettland helt utan nervositet. Kände mig som fisken i vattnet direkt. Jag har lärt mig att jag klarar mycket i livet idag jag inte klarade för ungefär ett år sedan.

Nu blir det till 99% Kalmar igen, ska kolla lite vad det finns för kurser. Boende är redan fixat.

Mina vänner nu är det som det är och jag vill inte någon skall tänka nått om att jag är en "quiter" som bara ger upp. Jag känner inte så. Jag har gått långt men ändå inte så långt som målet var. Jag tar en annan väg istället.

Vi ses